Med tid läker alla sår! Eller?
Kan verkligen tid läka alla sår? Jag tror inte det. Eftersom att de gamla slits upp hela tiden. Det är som att man aldrig blir av me de jobbiga minnena, de man skäms över och de som man bara vill glömma.
Varför är det så att det är de dåliga minnena som man inte kan sluta tänka istället för alla de underbara minnen man har. Hur kommer det sig att man undermedvetet skjuter undan allt de goda för att vara ledsna?
Är människan kanske bara en varelse som tycker synd om sig själv?
Människan beklagar sig, gråter och har otroligt många beroenden och deprissioner. Är människan bara ett patetiskt försök till en självsäker och stark sak? Vad gick fel? Är det kanske vi själva som blivit programerade. Kanske sitter det ngra gubbar i rymden (nej inte Gud) Några fula gubbar som bara spelar med oss. Vi kanske egentligen är ett levande THE SIMS!? Hur stark man än tror sig vara slår de där tankarna upp och man kan inte sluta tycka synd om sig själv? Är kanske alla dessa deprissioner svaret på att bättre utvecklat och en fredlig värld? Om vi nu har valet att bestämma hur vi ska vara som person. (Detta stödjs dock egentligen inte eftersom att det har bevisats att miljö har en stor inverkan på hur en människa utvecklas och dess egenskaper.) Men tänk om!? Om vi bara klunde sluta tycka så synd om oss själva skulle då livet bli enklare? För det ser ju inte precis ut som att vi mår bättre av att sitta och tycka synd om oss själva!!
Puss och Kram!
Manikyr.
Skulle du betala mig för att fixa naglarna på dig?
Jag gör mina egna och får mycket beröm för dessa.
Kan typ fila, måla och dekorera.
Gör franskmanikyr på säker hand. (Utan hjälptejp)
Hur mycket skulle du betala?
I Wanna Be Free.
Handlar allt egentligen inte om att få var fri!? Att få vara fri från allt. Utan något kan man ju vara helt fri. Eller har jag fel när jag säger att ensam och utan något alls kan man vara fri? Frihet för mig har alltid varit att man får leva och inte bli typ kidnappad. Men frihet handlar kanske inte alls om att någon berövar en från ens frihet. Det kanske är en själv som berövar en från sin egen frihet då man fäster sig vid till exempel saker. Kanske till och med människor kan stoppa oss från att vara fria.
Jag anser dock att människor är något jag aldrig kommer kunna vara utan. Saker däremot kanske är något man ska börja tänka över lite. Är det så att man idag är så beroende av saker att man glömmer bort lyckan och känslan av att inte ha något. Allt och alla blir bara en sak i mängden. Kanske var den där första saken den som alltid kommer betyda mest då man inte hade detta förut!?
Jag vet att jag är otroligt beroende av min telefon. Tror att det är ett mycket vanligt beroende hos tonåringar. Att alltid ha denna stress sak i handen för att någon kanske ringer eller smsar. När jag vet att denna person som ringer eller smsar är lika rädd för att missa något som jag är. Kanske är det just det som är problemet. Vi vill veta allt och har då skapat ett nyfikenhetsberoende. Fast det är i och för sig bra. Men jag tror dock inte att ett beroende av en sak är lösningen.
Från och med imorn ska jag försöka vänja av mig att gå och hålla i den ringande skvallermokajängen. Är det någon som håller på att dö kommer nog budskapet fram till mig på något sett. Fördummar inte denna mokajäng oss? All denna lata teknik har fått mig att lite koka. Är vi människor så dåliga på att tänka själva att vi idag har allt serverat till oss om vi bara har lite pengar. Jag menar vi är till och med beroende av att boxerkillen fixar tvn. Varför kan inte en kompetent människa fixa sånt själv? Har människan gått tillbaka till ett icke självtänkande stadie? Stannar den vanliga människans tänkandeförmåga här?
Du är obeskrivlig.
Bara synen av dig är för mig lycka.
Du kom som räddningen och jag kan inte sluta tänka på alla minnen,
alla skratt och alla känslor som inte kan sluta värka inom mig.
Du är för mig obeskrivlig och jag vet inte hur jag kan tacka dig nog.
Jag vet bara att inga ord kan beskriva denna känsla inom mig.
En känsla av fullständighet som jag aldrig känt förut.
Denna kärlek som jag känner inom mig är så främmande och så stark
att jag inte kan hantera den.
Det enda jag vet är att jag inte vill vara utan dig.
Jag älskar dig obeskrivligt.
För mig är du min Gud.
Du är han jag vill gråta till.
Du är han jag vill skratta med.
Du är han jag vill ligga bredvid.
Du är han jag vill Älska.
Du är han jag vill ringa när jag mår dåligt
Du är han jag vill kämpa för.
Du är han som får mig att fortsätta kämpa när det är svårt.
Du är mitt ljus hjärtat och jag kommer alltid älska dig.
När jag fäller en tår vet jag att du är där för att torka bort den
från min kind.
Du Carlos Jansson Rada är för mig min kärlek!
Jag kommer aldrig glömma dig.
Jag Älskar Dig!
Sofie