Handlar allt egentligen inte om att få var fri!? Att få vara fri från allt. Utan något kan man ju vara helt fri. Eller har jag fel när jag säger att ensam och utan något alls kan man vara fri? Frihet för mig har alltid varit att man får leva och inte bli typ kidnappad. Men frihet handlar kanske inte alls om att någon berövar en från ens frihet. Det kanske är en själv som berövar en från sin egen frihet då man fäster sig vid till exempel saker. Kanske till och med människor kan stoppa oss från att vara fria.
Jag anser dock att människor är något jag aldrig kommer kunna vara utan. Saker däremot kanske är något man ska börja tänka över lite. Är det så att man idag är så beroende av saker att man glömmer bort lyckan och känslan av att inte ha något. Allt och alla blir bara en sak i mängden. Kanske var den där första saken den som alltid kommer betyda mest då man inte hade detta förut!?
Jag vet att jag är otroligt beroende av min telefon. Tror att det är ett mycket vanligt beroende hos tonåringar. Att alltid ha denna stress sak i handen för att någon kanske ringer eller smsar. När jag vet att denna person som ringer eller smsar är lika rädd för att missa något som jag är. Kanske är det just det som är problemet. Vi vill veta allt och har då skapat ett nyfikenhetsberoende. Fast det är i och för sig bra. Men jag tror dock inte att ett beroende av en sak är lösningen.
Från och med imorn ska jag försöka vänja av mig att gå och hålla i den ringande skvallermokajängen. Är det någon som håller på att dö kommer nog budskapet fram till mig på något sett. Fördummar inte denna mokajäng oss? All denna lata teknik har fått mig att lite koka. Är vi människor så dåliga på att tänka själva att vi idag har allt serverat till oss om vi bara har lite pengar. Jag menar vi är till och med beroende av att boxerkillen fixar tvn. Varför kan inte en kompetent människa fixa sånt själv? Har människan gått tillbaka till ett icke självtänkande stadie? Stannar den vanliga människans tänkandeförmåga här?
