-

Varför är det så att det är de dåliga minnena som man inte kan sluta tänka istället för alla de underbara minnen man har. Hur kommer det sig att man undermedvetet skjuter undan allt de goda för att vara ledsna? 

Är människan kanske bara en varelse som tycker synd om sig själv?

Människan beklagar sig, gråter och har otroligt många beroenden och deprissioner. Är människan bara ett patetiskt försök till en självsäker och stark sak? Vad gick fel? Är det kanske vi själva som blivit programerade. Kanske sitter det ngra gubbar i rymden (nej inte Gud) Några fula gubbar som bara spelar med oss. Vi kanske egentligen är ett levande THE SIMS!? Hur stark man än tror sig vara slår de där tankarna upp och man kan inte sluta tycka synd om sig själv? Är kanske alla dessa deprissioner svaret på att bättre utvecklat och en fredlig värld? Om vi nu har valet att bestämma hur vi ska vara som person. (Detta stödjs dock egentligen inte eftersom att det har bevisats att miljö har en stor inverkan på hur en människa utvecklas och dess egenskaper.) Men tänk om!? Om vi bara klunde sluta tycka så synd om oss själva skulle då livet bli enklare? För det ser ju inte precis ut som att vi mår bättre av att sitta och tycka synd om oss själva!! 

Puss och Kram!

     Jag anser dock att människor är något jag aldrig kommer kunna vara utan. Saker däremot kanske är något man ska börja tänka över lite. Är det så att man idag är så beroende av saker att man glömmer bort lyckan och känslan av att inte ha något. Allt och alla blir bara en sak i mängden. Kanske var den där första saken den som alltid kommer betyda mest då man inte hade detta förut!? 

     Jag vet att jag är otroligt beroende av min telefon. Tror att det är ett mycket vanligt beroende hos tonåringar. Att alltid ha denna stress sak i handen för att någon kanske ringer eller smsar. När jag vet att denna person som ringer eller smsar är lika rädd för att missa något som jag är. Kanske är det just det som är problemet. Vi vill veta allt och har då skapat ett nyfikenhetsberoende. Fast det är i och för sig bra. Men jag tror dock inte att ett beroende av en sak är lösningen.

     Från och med imorn ska jag försöka vänja av mig att gå och hålla i den ringande skvallermokajängen. Är det någon som håller på att dö kommer nog budskapet fram till mig på något sett. Fördummar inte denna mokajäng oss? All denna lata teknik har fått mig att lite koka. Är vi människor så dåliga på att tänka själva att vi idag har allt serverat till oss om vi bara har lite pengar. Jag menar vi är till och med beroende av att boxerkillen fixar tvn. Varför kan inte en kompetent människa fixa sånt själv? Har människan gått tillbaka till ett icke självtänkande stadie? Stannar den vanliga människans tänkandeförmåga här?